Allt tyst, förutom ljudet självt
Trängande sig, genom lövverk
Och ur ändernas längtan
Efter bröd.

Ljudet självt, förutom det,

Tyst.

Ur ändernas strupar, ljudet självt,
längtan efter bröd

Och jag är av bröd
Och som bröd
Ger jag mig åt dig

Jag åt dig,
Ett bröd

Av säd från Indus i mylla
från Afghanistan.

Och en slinga
av bröd, blottnat i vin

Av bröd! Av bröd! Av bröd! En bön, ur bröd!

Jag åt dig, ger, en gåva. En bön,

”Åh, Gud! Jag kommer!”

Till Gud, en slinga, evighetens midja
Och åter igen
I böljandet
Hos ljudet självt
Ur din kropp,
Mörkt, mörkt bröd
Och sött
Jag äter och äter, vek
Som en vidja
Tyngd av en syster som går igen.

Du kom

En syster från lappland
Där solen hoppar om sommaren
På horisonten i evig dag
Och gömmer sig under den om vintern.

Så, jag vet inte, Skymning,
Vem du är
Men Natt är halva mitt liv.

Jag åt dig
En gåva

Jag åt och åt