Oändligheten
juni 9, 2009
Igår natt bråkade vi och slet, jag och R, med en översättning av Giacomo Leopardis L’Infinito. Se även detta tidigare inlägg.
Frukten av vår möda:
OÄNDLIGHETEN
Alltid har jag älskat denna ensamma höjd,
Och denna häck, som skymmer min blick
Från så mycket av den fjärran horisonten.
Men när jag sitter och blickar, i det ändlösa
Och i tanken mig föreställer
Rymder bortom denna, av övermänsklig tystnad
Och outgrundliga djup,
Vari mitt hjärta nästan grips av rädsla.
Och när jag hör vinden susa bland löven
Jämför jag dess stämma med denna oändliga tystnad
Och evigheten föll mig in, och svunna tider,
och nuet det levande, och ljudet av henne.
Och mitt i detta, det oerhörda, drunknar min tanke
Och sött är det mig, att få förlisa i detta hav.
